VERNER VON HEIDENSTAMS LANDSKAP; Dikt och bild MED ETT FÖRORD AV KATE BANG OCH EN INLEDNING AV CARL FEHRMAN; FOTO JAN MARK.
ALLHEMS FÖRLAG; Denna volym är utgiven på uppdrag av Stiftelsen Övralid till Verner von Heidenstams 100-årsdag den 6 juli 1959.
Heidenstamcitaten i denna volym är återgivna med vederbörligt tillstånd av Albert Bonniers Förlag AB. Volymen är framställd i boktryck, djuptryck och offset på AB Allhems Tryckerier i Malmö 1959 och bunden på officinens bokbinderi.
Rikligt illustrerad.
INNEHÅLL
Förord av Kate Bang
Verner von Heidenstams landskap av Carl Fehrman
Bildfragment av Verner von Heidenstams landskap
Fotografier av Jan Mark

Kring halva jorden jag letat har
en punkt som jag vackrast fick kalla.
Så vackra voro de alla,
att ingen vackrare var.

Tag allt som är mitt och mitt kan bli,
men lämna min yppersta gåva
att kunna njuta och lova
där en annan går kallt förbi.

Så här avslutas bokens förord: — Naturpoesin förenas med de djupa och levande historiska stämningarna i folkungarnas och den heliga Birgittas bygder. Skönhetsglädjen renas och stegras till andakt och fromhet. Det landskap, vari Heidenstam levde och andades, var ett själstillstånd, högtidligast återspeglat i Jordevandrarens pilgrimsdröm.
I denna bilderbok har försöket gjorts, att med den moderna fotografiska teknikens hjälpmedel återge det heidenstamska landskapet. Det har förändrats i mycket? men i sina grunddrag är det inte utplånat.
Kate Bang
Även CARL FEHRMANs Inledningstext präglas an Heidenstams naturromantik och inleds med: En blyertsanteckning av Verner von Heidenstams hand från hans sena år har följande lydelse: »Mitt fosterland började två mil söder om Askersund och slutar någonstans på andra sidan sjustjärnorna».
I denna uttrycksfulla formulering kan man läsa in något om Heidenstams egen utveckling som naturdiktare, om hans väg från det lokalbundna till det universella.
Långt före debuten med Vallfart och vandringsår 1888 hade Heidenstam skrivit dikter som återgav intryck från hans barndoms sommarlandskap, dikter om Vättern och om Tivedens skogssjöar. Boken Vallfart och vandringsår, med dess färgglada exotism, det främsta litterära resultatet av de orientaliska vandringsåren, upptakten till hans stora lyrik, är ett förspel eller ett mellanspel.
Den första dikt som Carl Fehrman nämner är kanske självklar: Tiveden (1888) och nästa gång i samlingen ”Dikter” (1895) då som inledningsdikt.
Fehmar skriver: Dikten har fått sin kraft genom återseendets och hemlängtans dramatik. Det är i denna dikt Heidenstam i ofta citerade ord talar om de outplånliga spår som ett landskap lämnar i en människas psyke. Han ställer den retoriska frågan:
Vem ärver ej av sin hembygd drag?
— och han fortsätter med de välkända raderna:
… den som lyss som liten slarv
till skogens dån får annat arv
än den som fötts vid en gata.