MIN FAR UPPLEVER POLARNATTEN

av Maja Jäderin-Hagfors; 176 Sidor, 1939; Natur och Kultur

Min far upplever polarnatten

Edvard Jäderin är — som Sven Hedin framhåller i sitt förord – en av de vetenskapsmän som bidragit till att göra det svenska namnet ärat och aktat jorden runt. Inom geodesien, som tagit till sin uppgift att uppmäta jordens storlek och bestämma jordskorpans form m. m., har hans insats varit av banbrytande betydelse. Det är den svenska expeditionens öden och äventyr under övervintringen 1899–1900 som professor Jäderins dotter med stöd av brev och dagboksanteckningar här skildrar. Det är en bok som har något aktuellt att säga. Den visar genom karaktärsskildringar, främst av Jäderin själv men också av hans medhjälpare, hur manligt mod och vetenskaplig iver stå väl tillsammans inte blott med vänlig humor och gott lynne utan även med öm godhet. Flera i forskningen frejdade personer som t. ex. botanisten Thorild Wulff, den våghalsige Hans Frænkel och den lärde furst Albert av Monaco, träda läsaren till mötes. Skildringen är, påpekar Sven Hedin, belysande för det mödosamma forskningsarbete som ofta under svåra förhållanden utförts för att vidga vår kunskap om vår jords mera otillgängliga delar. Den bör verka sporrande på svensk ungdom till fortsatt dådkraftig insats i fädrens spår.