Vi inleder Jönköpingskavalkaden med ”Fogelberg”
NORRA SMÅLANDS KONSTFÖRENINGs Årsbok 1973
En som alltid väl genomarbetad konstnärspresentation
Häftad i storlek A5 med 27 paginerade sidor varav några utgör ett antal stödjande rekllaminslag.
Redaktör: Lena Söderlund
Cop.: Författarna
Fotograf: Ingemar Sandström och distribution genom
Jönköpings läns museum.

Bilden till vänster ”Den gamla gården” gouche från 1936 – visar årsbokens främre omslag
Förutom Redaktören Lena Söderlunds författarpresentation kan man ta del av en mängd av konstnärens utställningar mellan åren 1962 till Minnesutställningen på Länsmuseet i april 1973 som presenteras av F A Gunnar Lundgren
Årsboken avslutas med
”Jeno Fogelberg berättar om sin far” en intervju med
L Söderlund

Trådrullatåget
Teknik: Tempera på papper/plansch, cirka 25 × 35 cm.
Motiv:. Det smalspåriga tåget på ”Gripenbergsbanan” leder in kompositionen. Atmosfären är i kaos. Uppskrämda mjölkkor, irriterade mjölkerskor omger det frustande lilla ångloket som med sina 3 vagnar kräver passagerarnas hjälp med att ta sig uppför Rosenlundsbacken. Ett typiskt Fogelbergsmotiv där hans realistiska och humoristiska stil gör bilden oförglömlig.

”Målningen ’Fyllekärran vid Fiskaregränd’ av Gustaf Fogelberg, tempera på papper från 1951–52. Skildrar en gammal hästdragen kärra som hämtar berusade män vid Östra Torget i Jönköping. Barn i gränden betraktar dramat – ett samhällsinslag där sorg, skam och pojkstreck flätas samman i vardagen.”

Snurrens amazoner
Teknik: Tempera.
Motiv: Ett fantasifullt motiv som lyfter Fogelbergs figurmålningar – kvinnor i rörelse vid Vedtorget där Snurrens amazoner brutalt ”tog hand om” sina berusade män som supit upp den nyss utkvitterade veckolönen. Klänningar och förkläden som flyger i luften, förskräckta miner, färgsprakande klädsel. Äldre träbyggnader syns i bakgrunden, med typiska detaljer från stadsdelen

Årsboken köper du på Bokbörsen

”Björneberg – en herrgårdslik byggnad från 1766 med putsad ljus fasad, symmetriskt placerade fönster med profilerade omfattningar och entré i mittaxeln. Två våningar med tidstypisk takfot och en välbevarad exteriör som andas 1700-talets byggstil. Huset står i gott skick och omges av klassisk landsbygdsmiljö.”

”Huvudbyggnaden på Björnebergs gård – en tvåvånings herrgård med klassisk arkitektur och rik interiör från 1700-talet. Fasaden har ljus puts, symmetriska fönster med profilerade omfattningar och ett tydligt mittparti med entré. I salongen hänger porträtt av dalkullan målat av Höckert, en jönköpingskonstnär som tillbringade ungdomstiden här.”

”Fasad till Björnen 1 – tvåvånings trähus med ljusgrå liggande panel, vitmålade fönsteromfattningar och enkel takfot. Dörren är klassiskt utformad med speglar och överljus, och flankeras av smala vertikala fönster. Byggnadens detaljer visar tydliga spår av 1800-talets formideal och ger ett hemtrevligt, tidlöst intryck.”

1798 sålde Inga Maria Wernström Östra Storgatan 45 för 2.500 riksdaler riksgälds till handlanden Fredrik Bjurström

”Huvudbyggnaden på Östra Storgatan 45, en välbevarad trähusfasad från 1791, renoverad 1882. Fasaden är klädd i stiliserad ornamentiktypisk för Jönköpings trähus från mitten av 1800-talet. Den tidigare gångporten i mittaxeln har ersatts av panel, vilket ger huset ett harmoniskt uttryck. Tvåvåningshuset har en symmetrisk fasad och representerar en av stadens mest orörda och kulturhistoriskt värdefulla miljöer.”

Här har vår okände fotograf ytterligare bevisat sin kunskap när han förevigat 1700-talsbyggnadens ”rikt artikulerade fasader i nyklassisistiskt formspråk”. Det vill säga -inte bara en gammal kåk – gården är ett stycke träbyggnadshistoria.

Trapphus i Kv Björnen 4 med originaldetaljer från sekelskiftet, inklusive träpanel och smidesräcke.

Detaljbild av beslag på Fries-Queckfeldtska gården, Östra Storgatan 49 – ett knuttimrat 1700-talshus med välbevarad exteriör.

”Dörr nr 49 på fastigheten Björnen 4 i Jönköping, med spegeldörr i trä, indelad i fyra fält, varav de två övre har mjukt rundade speglar. Dörren är omgiven av vitmålad omfattning och kröns av ett klassicistiskt överstycke. Sliten men värdig, bär dörren spår av många decenniers användning.”

”Tre fasader på Östra Storgatan 49, Fries-Queckfeldtska gården, uppförd 1791. Tvåvånings knuttimrat trähus med avvalmat tak och tandlist under takfoten. Portalen i nyantik stil, sexrutors fönster och grå locklistpanel visar tydligt 1700-talets byggtradition. Gården har en välbevarad exteriör med ålderdomlig karaktär som vittnar om Jonas Magnus Fries’ ursprungliga gjuthus.”

Trappräcket på Östra Storgatan 49 är ett fint exempel på äldre hantverk, med mjukt handsvarvade pinnar som kontrasterar mot senare tiders mer kantiga, hyvlade varianter. Huset, ett knuttimrat 1700-talshus, är rikt på detaljer – från mässingshandtaget i dörren, kallat “posthornet”, till kakelugnar uppmurade i två delar med fris och kornisch typiska för sent 1800-tal. Byggnaden är starkt förknippad med klockgjutardynastin Fries, som hade sitt hem här i nästan ett sekel.
Kakelugnen i Fries-Queckfeldtska gården är ett vackert exempel på 1800-talets värmeestetik. Den är uppmurad i två delar: en fris med dekorativa kakelplattor och en kornisch som kröner konstruktionen. Dessa detaljer speglar tidens formspråk och hantverksskicklighet. I huset finns flera kakelugnar av liknande typ, vilket vittnar om både komfort och stilideal från epoken.

Kv Bohus 3 – En välbevarad trähuslänga från 1700-talet vid Östra Storgatan i Jönköping, med rödmålad fasad, spröjsade fönster och tegeltak.

Hedvid och Juliane Ulfsparre var de sista av ätten som bodde i detta gamla patricierhem. Byggt 1790.

Ulfsparregården, låga rödmålade trähus omgivna av grönska, med anor från 1790 – ett tyst vittne om östra Jönköpings byggnadshistoria.

Ulfsparregården Östra Storgatan 74
”Bland många andra gamla hus i östra stadsdelen är det särskilt ett, som länge hållit mitt intresse fånget. Det är en lång envåningsbyggnad, med stora fönsterlufter och ovanligt brant sluttande, tegeltak. Det har en genomgående oberördhet av den nya tidens moderniseringssträvanden.
Det har alltid gjort ett visst intryck av hemlighetsfullhet och romantik. En solig höstdag 1912 eller 1969, gav jag vika för en hastig impuls och sköt utan vidare upp den gammaldags grinden, som för in till tomten. Där låg framför mig en stor trädgård med urgamla fruktträd och frodig.
fritt växande vegetation med färgrika blomster av olika slag, och i bakgrunden en imponerande länga av sammanbyggda låga trähus av rödmålat furuvirke. Detta var
alltså Ulfsparregården. Med minnen från 1790.”

Trivialskolan i Kv Bäret 6 på Östra Storgatan 43 är en av Jönköpings äldsta bevarade skolbyggnader. Den uppfördes år 1692 på initiativ av Karl XI och ritades av generalguvernör Erik Dahlberg som en del av stadens återuppbyggnad efter bränderna på 1600-talet. Skolan erbjöd undervisning i de tre klassiska ämnena grammatik, retorik och logik – därav namnet trivialskola. Undervisningen bedrevs här fram till 1860, då verksamheten flyttades. Byggnaden har sedan dess haft varierande funktioner, bl.a. pantlånekontor, samlingslokaler och församlingshem. Byggnadens stenmaterial, murade detaljer och tidstypiska fönster vittnar om den gedigna arkitekturen och stadens satsning på kunskap under stormaktstiden. Idag är huset ett kulturarv och en viktig symbol för stadens lärdomshistoria.

Trivialskolan Östra Storgatan 43
Erik Dahlberg gjorde ritningen, ”ett litet projekt på en skola av sten”. Kung Karl XI beviljade 2000 daler silvermynt för uppförandet. 1692 satte arbetet fart. Det är anmärkningsvärt att murarna i stor ut- sträckning var kvinnor. Detta var upp- takten till Jönköpings trivialskola – eller lärdomsskolan, som den också kallades. I över 170 år tjänade huset sitt ursprung-
liga ändamål. Mycket har hänt under den tiden. Eld har härjat skolan många gånger. Slutligen stod bara de massiva stenväggarna mot vådelden. Skolbyggnaden i övrigt fick återställas provisoriskt.
Efter 1867 var här lokaler för pantlåne- inrättningen, pastorsexpedition, kronoupp- bördskontor. 1915 invigdes bottenvåningen till stadsbibliotek och övervåningen till
församlingshem. När stadsbiblioteket flyttade ut, flyttade socialvården in. På senare år har hela byggnaden disponerats av kyrkan, som Kristine Församlingshem. Man har beslutat låta restaurera försam- lingshemmet invändigt. Den gamla aulan. kommer att återställas i sitt gamla utseende.

Kv Bägaren 4 visar hur stadens äldre miljöer står mitt i förändringen. I takt med förnyelseplaner försvinner byggnader med unika karaktärer – men samtidigt växer behovet av att skapa identitet och kontinuitet i stadsrummet. Vad vill vi att framtidens Jönköping ska minnas?Kv
Bägaren 4 är ett av Jönköpings äldre kvarter där arkitektur från olika epoker möts. Sådana miljöer riskerar att försvinna i takt med nybyggnation – men bär spår av stadens sociala liv, hantverkstraditioner och vardagskultur. Att bevara dem handlar om att vårda en berättelse som inte går att bygga igen.

Säfströmska gården Östra Storgatan 48
Här finns en gördelmakareverkstad. Det är nämligen gördelmakare Johan Säfströms gård i Kyrkokvarteret. Byggnaden vid stora gatan är ett trähus ”; av moget furu-
timmer år 1810 uppfört”. Det består av två våningar. I den undre våningen finns 13 rum, nämligen 2 förstugor, 2 tamburer, 2 förmak, 5 kamrar, 1 kök och gördel-
makareverkstaden. Den övre våningen har
10 rum. Det är 2 förstugor, 1 stor sal,
1 stort förmak, 5 kamrar och 1 kök. Huset har bruten takresning.
Säfströmska gården i Kyrkokvarteret påminner om ett Jönköping där hantverk, livsrum och historia levde sida vid sida. I dag står huset kvar som en påminnelse – inte bara om stadens arkitektur, utan om människorna som byggde dess berättelse.

Det gamla länsresidenset vid Östra Storgatan 59 är en byggnad som bär på en livfull historia. I nästan 50 år fungerade huset som bostad åt landshövdingen och lokal åt länsstyrelsen – med Lars Hierta som den första att flytta in. Huset var en symbol för regional styrning, men när länsverksamheten växte blev byggnaden för liten och såldes vid en kronoauktion. Därefter flyttade Hushållningssällskapet in – men idag står huset tomt. Enligt staden finns intresse att köpa byggnaden, men det kräver ekonomiska resurser. Visionen är tydlig: huset ska inte bli ett museum, utan återigen få en levande funktion där människor möts, verkar och bidrar. Den klassiska arkitekturen, den historiska tyngden och det centrala läget gör fastigheten till en kulturell nyckel – ett rum för framtidens idéer, med rötterna i historien.

Gamla länsresidenset Östra Storgatan 59
Här ska vara liv och rörelse! Byggnaden ska ha en funktion! Man måste plocka in någon form av verksamhet. Den får inte bli ett museum. Den måste leva med oss, här och nu. För den har levat intensivt tidigare: I nästan 50 år fungerade den som länsresidens.
Den förste landshövding som flyttade in var Lars Hierta. Då rymdes här både landshövdingens bostad och lokaler åt länsstyrelsen. Men när länsstyrelse- apparaten svällde ut, blev fastigheten så småningom för liten. Den såldes på kronoauktion för 48.000 kronor. Hushållningssällskapet flyttade in. Nu har de flyttat ut. Huset är ledigt. Om det är ekonomiskt möjligt, vill vi köpa byggnaden, säger staden.

15 Kv Blixten 1 träsniderier på Östra Storgatan 59

I kvarteret Bohus 2 på Östra Storgatan reser sig ett lågt, rödmålat trähus med spröjsade fönster och tegeltak – ett stilrent exempel på Jönköpings äldre bebyggelse. Huset är byggt under 1700-talet och har genom åren stått stadigt trots urbaniseringens förändringar. Med sin diskreta elegans utgör byggnaden en länk mellan stadens förflutna och nutid, där traditionellt hantverk, trädetaljer och bostadsfunktioner samspelar med det småskaliga stadslivet. Fastighetens ursprungliga karaktär har bevarats med varsamhet och omtanke, och det kulturhistoriska värdet är högt. I detta hus ryms inte bara väggar – utan berättelser om tid, människor och platsens själ.

Vid Kanalgatan 31 och hörnet Östra Storgatan 72 står ett av Jönköpings äldre trähus, med rötter från 1790-talet. Dörrarna är original från 1700-talet och inredningen bär spår av både hantverksskicklighet och historisk elegans. Trots sitt rika kulturarv är byggnaden i behov av restaurering – särskilt gården och de förändrade fönsterpartierna. I texten från bilagan reflekteras tanken: Vad skulle hända om man skapade konsthantverk här – skulle folk stanna upp? Idag används huset inte aktivt, men det bär potentialen att bli en levande mötesplats där historia och samtid får smälta samman. Det är inte bara en byggnad – det är en inbjudan att se, känna och engagera sig i Jönköpings levande kulturarv.

Dunkehallaån, med sina naturliga fall, har varit mer än bara ett landskapselement – den har varit en drivkraft bakom Jönköpings tidiga urbanisering och industriella utveckling. Längs åns sträckning etablerades hammarsmedjor redan under medeltiden, där vattnets rörelse gav kraft åt smidestekniker som lade grunden för stadens framtida fabriker. Idag erbjuder området en unik blandning av historiska lämningar, gröna stråk och urbana möjligheter, där kulturarv och ekologiska värden samexisterar. Fallens porlande ljud påminner om det förflutnas energi och dagens ambitioner för hållbar stadsplanering.

Gamla benmjölsfabriken, Benstampen, har blivit mekanisk verkstad! När kom egentligen den allra första industrin till vid ån? Svårt att säga. Men man vet, att det fanns åtminstone en kvarn här 1391. Det året pantsatte nämligen riddaren Arvidh Baeinctsson Dunka Quarn till riddaren Niolis Swarteskonung. Stadens äldsta industrier har alltså legat utmed Dunkehallaån. Sen beslöt Gustav II Adolf att anlägga ett vattenverk i Jönköping. Till det skulle kraft ledas från Dunkehalla ström. Peder Gudmundsson, stadens store man under 1600-talets förra hälft, hade
anläggningar här. Under 1700-talet fanns i dalen även ett väveri med stamp och intill det anlades ett färgeri. Vid åns hantverksverkstäder lades så småningom grunden till det som idag är Husqvarna Vapenfabrik. Dunkehallaåns historia är till stor del stadens egen historia.

Dunkehallaån har fått en ny roll – från industriens pulsåder till stadens gröna lunga. Här formas stadsbilden kring vattenvägarna, där gångstråk, parkytor och berättelser om järnhantering samsas med modern stadsutveckling. Att ån lyfts fram visar Jönköpings växande vilja att förena kulturarv med hållbar livsmiljö.
Att staden börjat utforma stadsbilden kring Dunkehallaån som ett parkstråk tycks visa, att man är medveten om åns miljövärden och historia

Vapensmedens första härd påträffades i Dunkehalla 1962: Ett fynd av en gammal smideshärd har påträffats vid ombyggnaden av Storkvarn vid Dunkehallaån i Jönköping. Kvarnen ligger vid första fallet. Längs ån låg hammarsmedjorna, och allt tyder på att det rör sig om resterna av
en gammal smideshärd. I härdarna färskades järnet, d v s befriades från så mycket kol att det blev smidbart. Hantverkerier och industrier av olika slag har legat här ända sedan 1300-talet till våra dagar. Även idag finns alltså industrier vid detta vattendrag, som här
Dunkehalla valskvarn. Det är ett riktigt kulturlandskap. Med en blandning av hantverksverkstäder, industrilokaler, bostäder och sommarvillor från sekelskiftet. Det som ger liv åt bilden är det rinnande vattnet.

Dunkehallaån – ett drömskt landskap av broar, vatten och gröna kullar. Ett tidlöst motiv som lockat både pensel och penna i generationer av jönköpingskonstnärer.

Vapensmedens första härd påträffades i Dunkehalla 1962: Ett fynd av en gammal smideshärd har påträffats vid ombyggnaden av Storkvarn vid Dunkehallaån i Jönköping. Kvarnen ligger vid första fallet. Längs ån låg hammarsmedjorna, och allt tyder på att det rör sig om resterna av
en gammal smideshärd. I härdarna färskades järnet, d v s befriades från så mycket kol att det blev smidbart. Hantverkerier och industrier av olika slag har legat här ända sedan 1300-talet till våra dagar. Även idag finns alltså industrier vid detta vattendrag, som här
Dunkehalla valskvarn. Det är ett riktigt kulturlandskap. Med en blandning av hantverksverkstäder, industrilokaler, bostäder och sommarvillor från sekelskiftet. Det som ger liv åt bilden är det rinnande vattnet.

Jönköpings Rådhus – Stadens röst i sten. Sedan 1917 har detta klassicistiska rådhus burit den demokratiska arkitekturens ideal. Med gulputsad fasad, höga kolonner och ett ståtligt torn har byggnaden varit både maktsymbol och mötesplats. Här har stadens beslut vuxit fram, inramade av ett formspråk som signalerar ordning, öppenhet och historia

…detta sköna rådhus, vars like näppe- ligen i sådana städer finnes Man höll allmän rådstuga 1693. Erik Dahlberg själv var närvarande. Han visade den ritning han gjort upp till ett nytt rådhus av sten, som efter kungens beslut skulle byggas. Rådhuset skulle uppföras i en stil, som fått namn av svensk barock. Det skulle innehålla en huvudbyggnad och två flyglar. Byggnaden hade härliga proportioner och vackra linjer. Det nya rådhuset skulle ligga på den gamla rådhustomten vid torgets västra sida och sträcka sig från Storgatan till Smedjegatan. Södra flygeln var bestämd till mätarhus och baksidan till arrest för manliga fångar. Norra flygeln till stadsvåg och arrest för kvinnliga fångar. I huvudbyggnaden skulle
stadskällaren ligga och källarmästarens boning. En trappa upp låg ordinarie rådstugan och därbakom arkiv, den stora rådstugesalen och kämnerskammaren. Två trappor upp var fem kamrar. Mot slutet av sekelskiftet 1700 nalkades arbetet sin fullbordan.
Gamla Rådhuset har fyllt många funktioner. Vad kommer att hända nu?

Från eld och brand.
Från fiendens hand
Bevare Gud vår stad och land
Popade brandvaktsoldaterna varje timme
De gick vakt parvis Bar nattväktarsax och harskramla, läderämbar och yxa

Brandstationen
”Ställning! Upprop! Redskapen ut! Rättning åt höger! Wenster om! Framåt marsch! Uppslutning! Språng-marsch! Lagom marsch! Avdelning halt! Färdige till sprutning! Uppfordring! Bergning! Bringa watten! Wattenbringning halt! Enkel wattenlang- ningslinie! Langa watten! Dubbel watten- langningslinie! Langa watten! Watten-
langning halt! Inryckning! Färdige till pumpning! Pumpa! Pumpning halt! Två- tre-fyr dubbel slang! Färdige till afmarsch! Redskapen in!” Så lät det vid Brand- Corpsen år 1858. Då hade den frivilliga brandkåren avlösts av en på allmän värn- plikt grundad. Och en ”stormpatrull” gjorde vakttjänst i stormigt väder.
Knackade på fönstren och ropade ”Ljusen ut!” när klockan var 11. Men det skulle ta 40 år och en våg av bränder över landet innan vi fick en fast anställd brandkår. Och nästan lika lång tid, innan vi fick den nya brandstationen. I kvarteret Granaten.. Året var 1896.

Ett gammalt klostervalv?
Ett medeltida slottsgemak?
Faktiskt vår – Jönköpings brandstation – byggd enligt 1896 års arkitektur!

.

Jönköpings gamla brandstation – Arkitektoniska detaljer.

Stora Hotellet i Jönköping. Fasaden med huvudentrén mot väster där både hamnkanalen och Centralstationen är belägna – förr – nog så viktiga kommunikationspunkter.

Stora festsalen – Stora Hotellets stolthet Pompös byggnadsstil och pompös inredning

Fasadbild Jönköpings äldsta hus, med putsad fasad och klassisk arkitektur från 1700-talet.

Det äldsta huset i Jönköping, vilket är egentligen det? Det är huset där ”valven räcka till för nordanstormen”, det gamla sjukhuset vid Talavid, det som kallas Johan III:s hospital. Det byggdes så tidigt som på 1570-talet som en allhelgona- stiftelse, alltså avsett för sjukhusändamål. Det användes som ”hospital” äldre benämningen på sjukhus det är den i omkring 300 år. Ända tills lasarettet i Jönköping byggdes.
Det gamla stenhuset har en ärggrön kopparplatta insatt ovanför de båda pampiga portarna på framsidan. På plattan står årtalet MDLXX, d v s 1570. Ovanför skylten sitter en tavla med texten ”Brandförsäkringsmärke”.
Undervåningen i huset är särskilt intressant. Här finns en utsökt vacker, välvd källarsal, som sannolikt har använts som härbärge för de resande och gäster som
tog in på Talavid. Somliga gör t o m gällande att det i murarna till denna källarlokal finns en runsten. Huset har ålderns förnämitet och nutidens bekvämlighet på en och samma gång. Idag inryms i huset Viktor Rydbergsmuseet. Huset kunde samtidigt bli en idealisk samlingspunkt (för kulturella ändamål).

Gammalt stenhushus i Jönköping, omgivet av grönska och träbyggnader. Enligt lokal tradition stadens äldsta bevarade byggnad

Talavid gamla ”hospital” numera tändsticksaktiebolagets egendom. Den gamla förnämliga stenbyggnaden har tillsammans med byggnaderna runtom tjänstgjort som hospital ända till 1870-talet. Då byggdes nämligen det nuvarande lasarettet. Den äldsta byggnaden, det ljusa stenhuset,
ligger omsluten av tre röda träbyggnader, som på sin tid byggdes upp för att lämna nödvändiga sjukhus utrymmen. Det röda
trähuset nordost blev under krisåren efter första världskriget affärslokaler. I söder ligger den största träbyggnaden. Där finns en jättestor samlingssal,
som en gång varit ångkök för tändsticksarbetarna. Västra huset tjänstgör som bostad åt pensionärer vid tändsticksbolaget.
Talavids gamla ”hospital”. Bör det bevaras åt staden?

Under Karl XI:s tid hade en hetlevrad gammal krigsbuse blivit utnämnd till president i Göta Hovrätt. Under en lång och tråkig session, då krigarens tålamod mer än vanligt sattes på prov av pappers- karlarnas formaliteter och betänksamma sätt att gå tillväga, blev han till slut så mäkta vred, att han drog sin värja och tänkte köra ut hela den sittande
divisionen. Men – med ett väldigt slag stötte han vapnet i skidan och mumlade
för sig själv, att det var alldeles för gott för att brukas på sådana papperskarlar. Därpå grep han en järnlinjal och drev därmed som en skrämd fårskock herrar hovrättsråd, assessorer och notarier ur rummet. Förskräckta rusade de på dörren. Linjalen ven efter dem och presidenten ropade med dúndrande stämma: I helvetes röda hundar!
Detta inrapporterades för Karl XI, som tyckte att karlen var bra men
”kommen på oriktig plats”, varför han gjorde honom till generalbefälhavare. Hovrätten tillhör det andra storhetsskedet i vår byggnadskonst: 1600-talet. Byggnaden, som grundlades på 1630-talet, var till det yttre färdig först år 1700. Det är utan tvekan stadens förnämsta profana bygg- nadsminnesmärke. Stora domsalen där har använts för sitt ursprungliga ändamål i snart 300 år.

En pampig fasad av Göta Hovrätt i Jönköping, sedd framifrån med stenportal och klassicistiska detaljer. Perspektivet framhäver byggnadens högtidliga och formella intryck.